Lunam et Lupus

2015-04-19
22:19:42

Ride on

Dagarna flyger verkligen förbi nu när det börjar bli varmare och allt vaknar till liv (även jag). Idag och igår har vädret verkligen varit helt amazing och jag har njutit som den soldyrkare jag är. Bäst att passa på innan sommaren kommer och det blir äckligt varmt...
Då jag inte hann skriva något när jag var hemma förra helgen kan jag avslöja att Mettis bjöd mig på en härlig flygtur som gav mig stela muskler under hela veckan. Gubbar som helt plötsligt ploppar upp från ingenstans är tydligen väldigt läskigt så man måste slänga sig i 190km/h åt sidan. Jag antar att jag får ta på mig skulden för flygturen egentligen då den tydligt avslöjade att jag inte hade nog stöd i stigbyglarna och att min balanspunkt inte låg där den skulle. Så well deserved flygis. 
När jag skulle ut den här helgen reflekterade jag faktiskt tillbaka till förra helgen och bestämde mig för att försöka rida henne på ett annat bett. För när jag flög av låg vi i ett alldeles för högt tempo och detta även fast jag var mitt i en avsaktning. Så Mettis har en bromssträcka på cirkus en kilometer känns det som när jag rider henne på det vanliga tredelade bettet. Helt enkelt så skiter hon i att jag ber henne sakta ner om jag inte typ lägger mig baklänges för att få stopp. Därför bytte jag istället till Olivias babypelham med dubbla tyglar så jag kan ta i hävstången ifall jag behöver det. Ridturen gick mycket lugnare och kände jag att hon började ligga på var det bara att ta några förhållningar och hon lugnade ner sig. 
Dagens pass på Mettis bestod av ett westernpass hemma ute på åkern och det kan beskrivas med ett ord, katastrof. Ett typiskt exempel på när Mettis helt enkelt "glömmer bort" allt hon kan och beter sig som om det är första gången jag rider henne. Vi börjar med det vanliga uppvärmningsarbetet efter framskrittningen. Flytta undan bogar och bakdel, lite sidepass åt båda håll och sen lite stopp och ryggning för att testa så knapparna fungerar. I det läget är hon avslappnad och gör precis som hon ska göra. Efter ytterligare lite uppvärmning går vi in på en volt där hon ska ställa sig innåt och sen efter ett tag flytta in bakdelen en bit innanför spåret. Här börjar hon krångla lite i sitt lätta varv. Blir trippig i steget och försöker öka så fort hon får chansen men efter lite jobb så förstår hon till slut och genomför övningen. Så vi går över i vänster varv och försöker oss på samma sak och här börjar problemen. Mettis har en stark vänsterbog som har en tendens till att falla in vid krävande arbete så istället för att göra det jag ber henne om skjuter hon in vänsterbogen och kommer på den underbara idén att jag självklart vill att hon ska galoppera. För det är ju mycket roligare (enligt henne) än att skritta runt på en tråkig volt och jobba. Helt enkelt så fortsätter hon så under hela övningen tills jag tappar tålamodet (fy på mig) och överdrivet visar henne hur hon ska flytta undan då hon i det läget bara springer runt och stressar utan att göra något vettigt. Men vi fick i alla fall en vettig avslutning till slut med ett litet western horsemanship mönster . 
Olivia har jag endast ridit ut på den här helgen för avslappningens skull och för att jag har haft det lite för fullt i huvudet för att klara av att rida två hästar på banan. Hoppas att det känns bättre nästa helg då vi egentligen skulle tävlat. Men nej då för det är andra tävlingen som ställd in på raken! Deprimerande om något när man planerar och taggar till tusen så blir det inget, ännu värre när det händer två tävlingar på raken... Men biter ihop, ler lite stelt och fortsätter väl att anmäla mig till kommande tävlingar.
Detta blev en aning längre än jag hade tänkt mig och jag har trots det mycket kvar att berätta, men det får jag spara till nästa gång.
 
Over and Out!